Bluerosewomans blogg

Jopp Sussie du vann.....jag har skaffat en Worldpress blogg kommer försöka uppdatera den lika ofta som den här *hhh* nä skämtar bara, jag SKA bättra mig :-D



morsdag gör mig bara deprimerad. Tänker på alla gånger man gett mamma morsdags rosor och kaffe på sängen på just morsdag. Det fyller mig med med en blytung saknad och jag kommer inte bort från det faktum att mamma inte finns länger, och hon har inte funnits på väldigt många år.

Väntar mig ingen uppvaktning idag.....tror inte ens maken vet att det är morsdag och allvarligt talat så bryr jag mig inte heller.

I år har det varit jobbigt med mycket sorg.....har inte orkat till graven på länge nu och jag vet inte när jag kommer ha ork att fara dit. Jag håller forfarande på att bearbeta sorgen och torterar mig med minnerna från vårat aldra sista samtal.

Vi bråkade det värsta bråk någonsin den dagen. Jag hade följt med Torulf hem och mamma ville jag skulle komma hem då jag inte varit hemma på länge. Bodde då på internat i Kalix. Jag minns vad vi åt till middag den dagen, spagetti och köttfärssås, jag minns rummet i detajl och jag minns hela dagen i detalj, till och med var alla hade på sig, blickarna som pappa gav mig och blickarna och den kvävande sorgen i det kala rummet alla satt när jag kom till sjukhuset.

Jag minns allt det där och jag plågar mig själv med att vilja minnas när jag känner att jag håller på å glömma smärtan.

Det är tungt det är det...men det känns som om jag måste göra det......

Sorgen efter svärfar är inte lika tung, han var gammal och sjuk men det kom ändå plötsligt och oväntat.

Svärmor var det väntat och det var skönt när hon gick bort då hon var så dålig när hon levde.

Men mamma....hon var frisk, ung och hade något att leva för, hon lvede hela livet....hon dog så plötsligt och lämnade att så stort hål att inte ens tiden kan sluta det. Det har gått över 10 år och jag känner sorgen lika tydlig som om det hände igår.